"Du ska bygga upp kyrkan"

Herrens uppmaning till den Helige Franciskus när han bad inför korset i San Damiano.

Då den helige Franciskus grundade sin tiggarorden för män och senare även Klarissorden för kvinnor, sökte

sig även gifta män och kvinnor till honom, fascinerade av hans budskap och livsideal, och önskade bli del i

den franciskanska familjen. Den helige Franciskus gav då alla en levnadsregel som visade vägen i olika situationer.

Vad innebär det då idag, att i Sverige leva som sekularfranciskan? Att kallade av den helige Ande leva efter evangeliet i Franciskus anda? Det franciskanska livsidealet är starkt präglat av att leva i enkelhet, glädje och gemenskap, vårda skapelsen, och motverka splittring, både  kyrkan och i världen, samt ständigt verka för fred. Sekularordens regel är en regel för lekmän i världen.

Franciskus "Solsång" uttrycker hans uppfattning om broderskapet och relationen till allt skapat. Mot bakgrund av denna respekt för hela Guds skapelse blev Franciskus 1979 utsedd till ekologins skyddshelgon.

Sekularfranciskanskanen har en strävan att speciellt värna om hela skapelsen. Att inte missbruka de gåvor som givits oss av Gud och att speciellt ta hänsyn till de mest utsatta i vår omgivning. Det kan falla sig naturligt för att engagera sig i organisationer som Amnesty, Caritas, Justitia et Pax, men man kan lika gärna förverkliga detta livsideal i ”den lilla skalan” tex. genom att värna om sin närmiljö, undvika bilkörning när miljövänligare alternativ finns, hjälpa till i Stadsmissionens soppkök., köpa rättvisemärkta produkter etc. Listan kan

göras hur lång som helst, men kan för varje enskild person se väldigt olika ut. Var och en använder de gåvor han fått av Gud på bästa sätt och i en generös och delande anda. Den franciskanska familjen har som uppgift

att stödja de olika medlemmarna i vars och ens speciella apostolat.

"Det ska synas på bröderna att de är lyckliga i Gud!"

så skrev Franciskus i sin första levnadsregel för första orden.

Glädjen är hos en franciskan ”fattigdomens baksida”. Det kännetecknade den helige Franciskus att allt han gjorde, gjordes i stor glädje av att få tjäna Gud. Sekularfranciskanen tar fasta på det stora glädjebudskapet

och försöker leva sitt liv i Evangeliets efterföljd, i glädje över att få tjäna i enlighet med sina löften. Idag

finns det alltför mycket av hopplöshet och meningslöshet i världen. Sekularfranciskanen vill visa på motsatsen, att det också, och framför allt, finns en stor glädje i världen och att vägen dit heter Jesus Kristus.

Bönen har en stor betydelse för franciskanskt liv. Den helige Franciskus delade sitt liv mellan en utåtriktad förkunnelse och genom att ibland dra sig tillbaka i bön och kontemplation. Bönen ger den ständiga näringen

till sekularfranciskanen, men utövandet kan skilja sig stort mellan de olika medlemmarna. En del har möjlighet att ta del i kyrkans ständiga gemensamma bön med tidegärden, andra ber korta böner på väg till

och från arbetet eller tillsammans med sina barn, en tredje kanske ber rosenkransen dagligen med speciell intention för freden i världen.

I det franciskanska livsidealet ingår också en önskan och strävan att sprida Fredsbudskapet, att vara fridsstiftande. Detta kan förverkligas varje dag genom att inte starta konflikter, undvika att tala om någon bakom hans rygg, ha en lyssnade hållning och inte alltid försöka få igenom sin egen vilja. Detta kan förstås också ”predikas” genom att ta del av någon fredsorganisations arbete.

Franciskus verkade hela sitt liv inom kyrkan och betonade lydnaden till den katolska gemenskapen. Detta betyder dock inte att han inte var kritisk mot kyrkan ibland, men han lade vikt vid att inte bidra till någon splittring inom kyrkan. Liksom Franciskus är sekularfranciskanerna kallade att, i lydnad till och i full gemenskap med kyrkan, ständigt verka för en öppen och förtroendefull dialog som bygger upp kyrkan och främjar det apostoliska verket.

Brödraoch systraskapet är en väsentlig del av sekularfranciskanens liv. Man tillhör inte den franciskanska familjen utan att dela familjens glädje och sorger, medgångar och motgångar. Ordensmedlemmarna stödjer

och uppmuntrar sina bröder och systrar i deras strävan att leva det franciskanska livet och vinnlägger sig om

att ständigt stärka gemenskapen inom sekularorden, men också med franciskaner i alla de tre grenarna.

Man har en uppgift att bidra till den franciskanska familjens ständiga växande i franciskanskt liv och spiritualitet.

I Sverige finns i dag sekularfranciskaner i sex olika fraterniteter; Linköping, Jönköping, Lund, Göteborg, StockholmUppsala och Umeå. Medlemmarna finns i hela landet och hör till den fraternitet som geografiskt finns närmast. De olika fraterniteterna har sina egna träffar, reträtter m.m. men man träffas också nationellt åtminstone en gång om året vid Sekularordens Kapitel. Att prioritera dessa träffar är viktigt då man i vardagslivet behöver stöd av varandra. I fraternitetens gemenskap vi hjälper varandra att leva våra apostolat.

OFS har idag cirka en halv miljon medlemmar. Orden är organiserad i lokala, regionala och nationella fraterniteter. Internationellt finns ett råd som har medlemmar från alla världsdelar och som leds av en generalföreståndare som väljs för en begränsad tidsperiod. Präster och bröder från första orden och från

tredje reguljära orden fungerar som andliga assistenter till Sekularorden.

Upptagning i Sekularorden av en aspirant äger rum i en fraternitet efter minst ett års förberedelse med formning. Vid upptagningen får kandidaten Regeln och ett Taukors som ett tecken på att ha vigt sitt liv åt Kristus i Franciskus efterföljd. Löfteravläggelse (profess) kan ske efter ytterligare två år, under vilka kandidaten ytterligare har fördjupat sig i det franciskanska levnadssättet genom bland annat studier och deltagande i fraternitetens möten.