REGELN FÖR DEN FRANCISKANSKA

SEKULARORDEN (OFS)

Godkänd av påven Paulus VI i det apostoliska brevet

SERAPHICUS PATRIARCHA

av den 24 juni 1978

BREV TILL DE TROENDE

Förmaning till bröder och systrar, som lever i botfärdighet

(Franciskus skrifter s.141144).

I Herrens namn!

KAPITEL 1

Om de som gör bot

Alla som älskar Herren av ”hela sitt hjärta, av hela sin själ och hela sitt sinne, och av all sin kraft” (Mark 12:30) och älskar sina medmänniskor såsom sig själva (Matt 22:39) och hatar sina kroppar med deras synder och laster och som tar emot vår Herres Jesu Kristi lekamen och blod och bär frukter som är värdiga botgöringen (Matt 3:8).

O hur lyckliga och välsignade är inte dessa män och kvinnor, när de gör sådant och är uthålliga i detta, eftersom”Herrens Ande ska vila över dem” (Jes 11:2) och ska göra sig en boning och ett hus hos dem (Joh 14:23), och de är den himmelske Faderns barn (Matt 5:45), vars verk de utför, och de är vår Herres Jesu Kristi trolovade, bröder och mödrar (Matt12:50). Hans trolovade är vi, när en troende själ förenas med vår Herre Jesus Kristus genom den Helige Ande. Hans bröder är vi, när vi gör ”Faderns vilja, som är i himlen” (Matt 12:50). Hans mödrar är vi, när vi bär honom i vårt hjärta och i vår kropp (1 Kor 6:20) i gudomlig kärlek och med ett rent och uppriktigt samvete. Vi framföder honom genom heliga gärningar, som bör lysa som förebilder för andra (Matt 5:16).

O hur härlig och helig och stor är inte den Fader vi har i himlen! O hur helig, trösterik, skön och beundransvärd är inte den trolovade vi har! O hur helig och älskad, välbehaglig, ödmjuk, fridsam, ljuv, älskvärd och över allt annat eftertraktansvärd är inte den broder och son vi har: vår Herre Jesus Kristus, som gav sitt liv för sina får (Joh 10:15) och som bad till Fadern med orden: ”Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har givit mig här i världen. De var dina och du har gett mig dem. Och de ord som du har gett mig, har jag gett åt dem. Och de har tagit emot dem och i sanning trott att jag har utgått från dig och erkänt, att du har sänt mig. Jag ber för dem och inte för världen. Välsigna och helga dem, och för dem helgar jag mig själv. Jag ber inte bara för dem, utan också för dem som genom deras ord en gång ska komma till tro på mig, att de ska bli helgade, så att de blir ett såsom också vi är ett. Och Fader, jag vill att också de ska vara med mig där jag är, för att de ska se min härlighet i ditt rike” (Joh 17:624, Matt 20:21).

KAPITEL 2

Om de som inte gör bot

Men alla de män och kvinnor som inte lever i botfärdighet och inte tar emot vår Herres Jesu Kristi lekamen och blod och hemfaller åt synder och laster, och som följer sitt kötts onda begär och onda önskningar, och som inte håller vad de lovat Herren, utan med sin kropp tjänar denna världen i köttslig lusta och i denna världens omsorger och detta livs bekymmer, dessa är fångade av djävulen, vars barn de är och vars verk de utför (Joh 8:41). De är blinda eftersom de inte ser det sanna ljuset, vår Herre Jesus Kristus. De äger inte den andliga visheten, eftersom de inte har Guds son, som är Faderns sanna vishet.

Om dem sägs det: ”Deras vishet har blivit till intet” (Ps 107:27) och ”Förbannande är de som viker av från dina bud” (Ps 119:21). De ser och känner, vet och gör onda ting, och med vett och vilja störtar de sina själar i fördärvet. Ni som är blinda och bedragna av era fiender, nämligen av köttet, världen och djävulen, ni ska tänka på att det för kroppen är behagligt att synda, men bittert att tjäna Gud, eftersom alla synder och laster ”går ut och kommer fram ur människors hjärtan” såsom Herren säger i evangeliet (Mark 7:21). Och ni äger ingenting vare sig i denna värld eller i den kommande. Ni tror att ni länge kan äga denna världens fåfängligheter, men ni har blivit bedragna, eftersom den dagen och den stunden ska komma som ni inte tänker på eller känner till.

Människans kropp blir sjuk, döden närmar sig, och så dör hon en bitter död. Och var och när och hur en människa än dör i svår synd utan botgöring och gottgörelse – nämligen när hon kan gottgöra men inte gör det – så rövar djävulen bort hennes själ ur hennes kropp under sådana kval och sådan ångest, som ingen kan känna till utom den som upplever det. Och alla andliga gåvor, all makt och all ”kunskap och vishet” (2 Krön 1:12) som de trodde att de hade, ska tas ifrån dem (Luk 8:18, Mark 4:25).

Och de överlämnar sina ägodelar till släktingar och vänner, och dessa har tagit emot dem och delat dem och sedan sagt: ”Hans själ må vara förbannad. Han kunde ju ha gett oss mer och förvärvat mer åt oss än han gjorde”. Maskarna äter kroppen och på så sätt har dessa människor förlorat kropp och själ under detta korta jordeliv och går till helvetet där de ska pinas utan slut.

Alla dem, i vilkas händer detta brev kommer, ber vi vid den kärlek som är Gud (1 Joh 4:16), att de välvilligt och med gudomlig kärlek ska ta emot dessa här ovan utsagda, väldoftande ord från vår Herre Jesus Kristus. Och de som inte kan läsa, ska ofta låta dem uppläsas för sig. Och de ska behålla dem i sitt minne och tillämpa dem i helig verksamhet ända till slutet, eftersom dessa ord är ”Ande och Liv” (Joh 6:63). Och de som inte gör detta blir tvungna att avlägga ”räkenskap på domens dag” (Mat 12:36) inför vår Herres Jesu Kristi domstol (Rom 14:10).

REGELN

KAPITEL 1

Den franciskanska sekularorden ¹⁾

1. Den helige Ande har i kyrkan väckt till liv olika andliga gemenskapsformer ²⁾. Den franciskanska familjen är en av dem. Den förenar i sig alla dem i Guds folk – lekmän, ordensfolk och präster – som känner en kallelse att följa Kristus i den helige Franciskus fotspår ³⁾. På olika sätt men i en levande samhörighet försöker de förverkliga den helige Franciskus nådegåvor i Kyrkans liv och sändning ⁴⁾.

2. Inom den franciskanska familjen har sekularorden sin egen plats. Den förenar alla katolska fraterniteter och grupper över hela världen och står öppen för alla katolska troende. Drivna av den helige Ande strävar bröder och systrar i dessa fraterniteter, att i sin gärning som lekmän nå den fullkomliga kärleken. Genom sitt löfte förpliktigar de sig till att leva evangeliet så som Franciskus visat och enligt denna regel, som är stadfäst av Kyrkan ⁵⁾.

3. Den föreliggande regeln ersätter ”Memoriale Propostiti” från 1221 och de regler som godkändes av påvarna Nikolaus IV och Leo XIII. Den är anpassad till vår tids förändrade villkor, så att den franciskanska sekularorden svarar mot Kyrkans behov och förväntningar. Tolkningen av regeln är den Heliga Stolens uppgift och dess tillämpning sker genom generalkonstitutionerna och särskilda statuter.

KAPITEL 2

Levnadssättet

4. Regeln och levnadssättet för de franciskanska lekmännen är: att leva efter vår Herres Jesu Kristi evangelium genom att följa den helige Franciskus exempel. Han lät Kristus bli inspirationskälla och centrum för sitt liv med Gud och människor ⁶⁾. Kristus, som Faderns kärlek skänkt oss, är Vägen till honom. Han är Sanningen som den helige Ande leder oss in i. Han är Livet som han kommit för att ge oss i överflöd⁷⁾. De franciskanska lekmännen ska särskilt ägna sig åt att noggrant läsa evangeliet. Så ska de låta evangeliet genomsyra livet och låta livet spegla sig i evangeliet ⁸⁾.

5. De franciskanska lekmännen söker därför den levande Kristus i sina medmänniskor, i den heliga Skrift, i Kyrkan och i firandet av liturgin. Den tro Franciskus gav uttryck åt i orden: ”Jag kan med mina egna ögon i denna värld inte se något annat av Guds högste Son än hans heliga lekamen och heliga blod”, ska vara inspirationen och vägledningen för deras eukaristiska liv.

6. I dopet är de begravda och uppståndna med Kristus och därigenom levande lemmar i Kyrkan. Genom sitt löfte blir de ännu mer förbundna med Kyrkan. Därför ska de gå ut som vittne och verktyg i Kyrkans sändning till alla folk: att förkunna Kristus i ord och gärning. Liksom Franciskus är de kallade att förnya Kyrkan. Inspirerade av hans exempel håller de fast vid den fulla gemenskapen med påven, biskoparna och prästerna. Med dessa för de en öppen och förtroendefull dialog, vilket befrämjar Kyrkans apostoliska verk ⁹⁾.

7. Förenade genom sin kallelse att vara ”bröder och systrar i Botgörarnas orden”¹⁰⁾ och drivna av evangeliets dynamiska kraft, ska de forma sina tankar och gärningar efter Kristi föredöme. Detta sker genom en radikal inre sinnesändring som evangeliet kallar för ”omvändelse”. Vår mänskliga svaghet gör en daglig omvändelse nödvändig¹¹⁾. På förnyelsens väg är botens sakrament det främsta tecknet på Faderns barmhärtighet och en nådens källa¹²⁾.

8. Liksom Jesus tillbad Fadern ”i ande och sanning” så ska bön och kontemplation bli själen i allt vad de är och gör. De deltar i Kyrkans sakramentala liv, framför allt i eukaristin, och i Kyrkans liturgiska böneliv i någon av de former som Kyrkan visat på. Så levandegörde Kristi livs hemlighet.

9. Jungfru Maria, Herrens ödmjuka tjänarinna, var i varje situation öppen för hans ord och kallelse. Franciskus hyste en mycket djup kärlek till henne. Han utvalde henne till sin ordensfamiljs beskyddarinna och förebedjerska ¹⁴⁾. De Franciskanska lekmännen ska visa henne en brinnande kärlek genom att söka efterlikna hennes villkorslösa öppenhet för Guds handlande och genom att vända sig till henne i uppriktig och tillitsfull bön¹⁵⁾.

10. Jesus, som lade sin egen vilja i Faderns händer, har därigenom återlöst världen. De franciskanska lekmännen förenar sig med honom i lydnad och fullgör troget de plikter som hör till deras olika levnadsförhållanden ¹⁶⁾. De följer den fattige och korsfäste Kristus och bekänner sig till honom även i svårigheter och förföljelser ¹⁷⁾.

11. Kristus har litat på sin Fader och valt ett liv i fattigdom och ödmjukhet för sig och sin moder ¹⁸⁾, fast han hyste stor aktning och kärlek till de skapade tingen. På samma sätt söker de franciskanska lekmännen att leva enkelt. Genom att bruka eller avstå att bruka jordiska ägodelar vill de uppnå en rätt inställning till dessa. De ska komma ihåg att de enligt evangeliet är förvaltare av de ägodelar de fått och att dessa tillhör alla Guds barn. Så ska de, i Saligprisningarnas anda och som pilgrimer och främlingar på väg till sitt hem hos Fadern, sträva efter att rena sina hjärtan från alla böjelser och begär efter ägande och makt ¹⁹⁾.

12. Såsom vittnen om det goda som ska komma och genom sitt ja till kallelsen är de förpliktade att söka nå fram till hjärtats renhet. Så ska de bli fria att älska Gud och sina bröder och systrar ²⁰⁾.

13. Liksom Fadern i varje människa ser sin Sons anletsdrag, han den förstfödde bland många bröder och systrar ²¹⁾, ska de franciskanska lekmännen möta alla människor i en anda av aktning och ödmjukhet och se dem som en Guds gåva och en Kristi avbild ²²⁾. Denna anda av broderskap ska göra dem glada och beredda att möta alla människor – framför allt de mest oansenliga – som sina gelikar. De ska sträva efter att för dem skapa förutsättningar till ett liv värdigt människor, vilka Kristus har återlöst ²³⁾.

14. De franciskanska lekmännen är, tillsammans med alla människor av god vilja, kallade att bygga upp en värld präglad av större broderlighet och evangelisk anda, så att Gudsriket förverkligas. De ska komma ihåg, att var och en som följer Kristus, den fullkomliga människan, blir själv mer människa och så mer lämpad att utöva sitt ansvar i en anda av kristen tjänstvillighet ²⁴⁾.

15. De ska bidra till större rättvisa genom att förverkliga den i sina egna liv och genom att ta modiga initiativ, enskilt eller som grupp. Framför allt på det offentliga livets område ska deras konkreta ställningstagande stå i samklang med deras tro ²⁵⁾.

16. De ska se på arbetet som en gåva och som ett deltagande i skapelsen, i återlösningen och i tjänsten åt den mänskliga gemenskapen ²⁶⁾.

17. I sina familjer vårdar de den franciskanska andan av fred, trofasthet och respekt för livet. Därigenom söker de att bli ett uttryck för en värld som redan är förnyad i Kristus ²⁷⁾. Genom att leva av äktenskapets sakramentala nåd ska särskilt äkta makar vittna i världen om Kristi kärlek till Kyrkan. De ska ge sina barn en enkel och öppen kristen uppfostran och vara uppmärksamma på att varje barn har sin egen kallelse. Så ska de med glädje ledsaga dem på deras mänskliga och andliga väg genom livet ²⁸⁾.

18. De ska också respektera allt skapat, levande såväl som döda ting, ty de är ”en sinnebild av den Allrahögste” ²⁹⁾. De ska försöka övervinna frestelsen att missbruka skapelsen och i stället sträva efter det franciskanska idealet av universellt broderskap

19. Som fredens budbärare vet de, att denna fred ständigt måste återställas. Därför söker de vägar till enhet och broderligt samförstånd. De gör detta i dialog och i tillit till det goda som Gud ingjutit i människan, liksom till kärlekens och förlåtelsens förvandlande kraft ³⁰⁾. Såsom budbärare av den fullkomliga glädjen ska de alltid och överallt sträva efter att ge glädje och hopp vidare till andra ³¹⁾. Eftersom de får del av Kristi uppståndelse, vilket ger den sanna innebörden åt Syster Död, väntar de lugnt och fridfullt på det slutliga mötet med Fadern ³²⁾.

KAPITEL 3

Uppbyggnaden av sekularorden

20. Den franciskanska sekularorden är uppdelad i fraterniteter på olika nivåer: lokala, regionala, nationella och internationella. Var och en av dessa har sin egen juridiska befogenhet i Kyrkan ³³⁾. Dessa olika fraterniteter är samordnade och förenade enligt bestämmelserna i denna regel och i konstitutionerna.

21. Varje fraternitet leds på de olika nivåerna andligt och organisatoriskt av ett råd och en minister. Dessa väljs enligt konstitutionerna av dem som avlagt löfte ³⁴⁾. Deras tjänst, som är tidsbegränsad, innebär att de står till förfogande och bär ansvar för den enskilda medlemmen och för fraterniteten. Fraterniteterna är uppbyggda på olika sätt enligt konstitutionerna och med hänsyn till de olika regionernas behov. Var och en av fraterniteterna har sitt eget råd.

22. De lokala fraterniteterna måste upprättas enligt den kanoniska rätten. De är byggnadsstenarna för hela orden och ett synligt tecken på Kyrkan, kärlekens gemenskap. Den lokala fraterniteten utgör den bästa grogrunden för att medlemmarna ska kunna utveckla sin kyrkliga medvetenhet och sin franciskanska kallelse. Den ger dem möjlighet att växa i sitt apostoliska liv ^35).

23. Anhållan om att bli upptagen i den franciskanska sekularorden ställs till den lokala fraterniteten, vars råd beslutar om upptagning av nya bröder och systrar ³⁶⁾. Upptagningen i sekularorden sker gradvis. Den omfattar först en tid som aspirant på minst ett år, för att närmare lära känna sekularorden. Därefter följer en fördjupningsperiod på två år som kandidat. Först efter denna tid kan löftesavläggelsen (profess) äga rum ³⁷⁾

Hela den lokala fraterniteten ska genom sitt sätt att leva engagera sig i denna tillväxt i gemenskapen. Åldern vid löftesavläggelsen och ett bärande av ett franciskanskt igenkänningstecken bestäms i statuterna ³⁸⁾. Löftet är till sin natur en livslång förpliktelse ³⁹⁾.

Medlemmar som befinner sig i särskilda svårigheter ska kunna diskutera sina problem i broderligt samtal med rådet för fraterniteten. Godkännande av utträde eller beslut om slutgiltig uteslutning ur orden, om detta visar sig nödvändigt, tillkommer rådet enligt bestämmelserna i konstitutionerna ⁴⁰⁾.

24. För att främja gemenskapen mellan medlemmar ska rådet organisera regelbundna och ofta förekommande sammankomster, även med andra franciskanska grupper, särskilt ungdomsgrupper. Rådet ska också söka lämpliga vägar för att bidra till en tillväxt i det franciskanska och kyrkliga livet och uppmuntra alla att delta i fraternitetens gemenskap ⁴¹⁾. Denna gemenskap fortsätter efter döden genom förbön för avlidna bröder och systrar ⁴²⁾.

25. Beträffande de utgifter som är nödvändiga för fraternitetens liv, för gudstjänster, för utövande av apostolat och karitativ verksamhet, ska alla bröder och systrar lämna ett bidrag som är anpassat efter deras möjligheter. De lokala fraterniteterna ska även bidra till de utgifter som den nationella och internationella rådet kan ha ⁴³⁾.

26. Som ett konkret tecken på samhörighet och medansvar ska råden på de olika nivåerna enligt konstitutionerna be om lämpliga och utbildade ordensmedlemmar för andlig rådgivning. Denna anhållan ställs till föreståndarna för de fyra familjerna inom franciskanorden med vilken sekularorden varit förenad sedan århundraden. Rådet ska främja troheten mot nådegåvorna och efterlevnaden av regeln, samt förmedla stöd för gemenskapslivet i gruppen. Därför ska ministern tillsammans med rådet se till att regelbundet be om själavårdande besök från de kompetenta religiösa föreståndarna ⁴⁴⁾. Likaså ska föreståndaren enligt konstitutionerna be om ett broderligt besök av de ansvariga på högra nivå inom sekularorden.

”Och alla de som håller dessa ord ska i himlen bli

uppfyllda med den högste Faderns välsignelse och

på jorden med hans älskade Sons välsignelse och

få gemenskap med den Helige Ande, Tröstaren…”

(Franciskus välsignelse, ur hans Testamente)

NOTER

1. Den officiella beteckningen världen över är: Ordo Franciscanus Saecularis (OFS)

2. Andra Vatikankonciliet, Konstitutionen om kyrkan, Lumen Gentium 43.

3. Pius XII, Tal till tertiarierna 17

1956, Nel darvi 1.

4. Andra Vatikankonciliet, Dekret om lekmannaapostolatet, Apostolicam Actuositatem 4.

5. Codex Iuris Canonici Canon (CIC Can) 702 § 1.

6. 1 Celano 18, 115.

7. Joh 3:16, 14:6.

8. Apostolicam Actuositatem 30.

9. Paul IV, Tal till tertiarerna 19.5.1971. Saluti mo volentieri 3.

10. Gregorius IX, Secularordens första regel från 1221/1228, rubrik.

11. Lumen Gentium 8. Andra Vatikankonciliet, Dekret om ekumeniken. Unitatis Redintegratio 4. Ordning för botgudstjänst, inledning.

12. Andra Vatikankonciliet, Dekret om prästens tjänst och liv. Presbyterorum ordinis 18.

13. Apostolicam Actuositatem 4.

14. 2 Celano 198.

15. Lumen Gentium 67. Apostolicam Actuositatem 4.

16. Lumen Gentium 41.

17. Lumen Gentium 42.

18. Franciskus andra brev till de troende 3.

19. Rom 8:17. Lumen Gentium 7.

20. Franciskus förmaningsord 16. Franciskus andra brev till de troende 5.

21. Rom 8:29

22. Celano 85.

23. Franciskus första regel från 1221, 9:2. Matt 25:40.

24. Lumen Gentium 31. Andra Vatikankonciliet, Konstitutionen om Kyrkan i Världen av idag Gaudium et spes 93.

25. Apostolicam Actuositatem 14.

26. Gaudium et spes 67. Franciskus första regel från 1221, 7:3. Franciskus andra regel från 1223, 5:1.

27. Leo XIII, Secularordens regel från 1883, II: 8.

28. Lumen Gentium 41. Apostolicam Actuositatem 30.

29. 1 Celano 80.

30. Leo XIII, Secularordens regel från 1883, II: 9. Tre följeslagares legend 14, 58.

31. Franciskus förmaningsord 21. Franciskus första regel från 1221, 7:1516.

32. Gaudium et spes 78.

33. CIC Can 687.

34. CIC Can 697.

35. Pius XII, Tal till tertiarerna 3.1956.

36. CIC Can 694.

37. Gregorius IX, Secularordens första regel, 2930.

38. 1 Celano 22

39. Gregorius IX, Secularordens första, 31.

40. CIC Can 696.

41. CIC Can 697.

42. Gregorius IX, Secularordens första regel, 23.

43. Gregorius IX, Secularordens första regel från, 30.

44. Nikolaus IV, Secularordens andra regel från 1289, 16.